Ja det var den här dagen allting började, jobbade på som vanligt, vilket alla som känner vet vad det kan innebära. Stress och som vanligt en hel del post. Hade tack och lov sovmorgon så man fick vila ut en stund innan, var också på ganska bra humör, Göran var på väg hemåt efter fjällresan med Tobbe. 

Redan på förmiddagen så fick jag en känning att det gjorde lite ont i magen, inge konstigt, brukade bli så om jag stod framåtlutad för länge när jag "kammade" post. Packade ihop min post och for ut på turen, gjorde ont i magen ibland då också, men det var väl byxorna som spökade och tryckte till på magen. Jobbade sen eftermiddag med mamma på FC (Företagscenter), berättade om mitt magont, men ingen av oss tänkte så mycket mer på det.

Kvällen kom och jag handlade, lagade mat och hämtade Göran vid bussen, berättade om magen som spökade, han undrade om vi skulle åka in och kolla läget för säkerhets skull, men näää, det är nog inget, behöver bara vila en stund.

Klockan närmade sig elva och jag satt och klockade hur mitt magont uppförde sig, men det kunde ju inte vara värkar redan, det är ju flera månader kvar, fyra månader närmare bestämt. Läste i Vänta Barn boken, sammandragningar vart det mest logiska förklaringen, magen bli spänd och det kan göra ont, uppkommer för det mesta om man har haft det stressigt! Ja men där var ju förklaringen, så om jag går och lägger mig och sover så går det säkert över tills imorgon...