Nu är tuben borta, vi var upp vid tolv och gav han mat och sen gick vi ner för att äta. Precis när vi sätter oss ner så ringer dom och säger att det är extubering på gång, attans, men vi har vart med förr så vi åt och gick upp sen.

Klockren syresättning och låg O2, nu håller vi tummar och tår att det ska hålla sig så här för resten av tiden, ingen mera respirator! 

Syns knappt han är så inbäddad

Han låg och pillade lite på den nya masken och undrade nog vart den där greppvänliga tuben har tagit vägen  

Ingen extubering än, väntar fortfarande på att den ansvariga läkaren ska dyka upp. Har vart upp och matat Jamie och nu när vi gick så frågade sköterskan om vi ville att dom skulle ringa då det började vara dags för extubering, så ja tack svarade vi och gick ner. Det är dom här dagarna som blir sega, man väntar och väntar på att det ska hända nåt, varje gång man går upp så hoppas man på nåt nytt, men icke. 

Konstiga som var idag är att han har gått ner i vikt?! Igår hade dom fått vikten till 1038 och idag 995, vi stod alla som frågetecken och funderade på vad som kunde vara fel, för vikten som vi tog i fredags, 1019, kändes väldigt korrekt, för vi gjorde exakt enligt konstens alla regler. Han ser iaf inte undernärd ut, han tömmer då magen på all mat han får nu också, kanske måste öka på matdosen, för om han tar efter sin far så är dom lika glada i mat båda två..