Härliga tider, strålande tider, han har satt nytt rekord idag. Första gången han var utan respirator var 6 timmar, andra gången ca. 14 och nu har det gått över ett dygn och det funkar fortfarande!!!

En lite bättre bild på Jamie i C-PAP  

 Göran och Jamie satt dessutom i känguru igår, och det gick hur bra som helst, pappa Göran kollade på tv-serier medans sonen sov, knäppt men mysigt, det är ju så vi kommer göra den dagen vi kommer hem, just nu känns det som att hem inte är så långt borta ändå.

Mys  

Vi är med i nåt forskningsprojekt då man tar kontakt med hemmavarande sjukhus innan man åker hemåt, så igår så pratade jag för första gången med en från Sunderbyn vid namn Gunlög, tror jag det var, hon frågade på hur det var här osv och jag berättade om allt. När jag sa att jag trodde vi skulle bli kvar iaf mars ut så funderade hon på om det verkligen skulle bli så, klarar han av att vara i C-PAP och väger över kilot så borde det inte vara några problem för dom att ta hand om honom...öh va, jaha, ok..

Försökte lugna mina tankar om att komma hemåt, en dag i taget här först, vi får först se hur han sköter sig utan respiratorn och hur mycket till han tänker gå upp i vikt, sen så..sen..

Tror jag har arbetat in en trygghet i att vara här, även om jag längtar hem så vill jag inte ta han härifrån ännu, "dom är ju verkligen specialister på det här stället, vågar man lita på Sunderbyn?!" dumma tankar, men å andra sidan helt befogade från min sida, jag vill enbart hans bästa. Men jag har min insider på Sunderbyn, Eva, så det känns tryggt att känna någon där.

Han har gått upp i vikt idag, tack och lov, 1009 g, så nu är vi tillbaka över kilot!

Sköterskan som jobbade dag tyckte att han börjar bli så varm, så fr.o.m idag så kör vi med öppen kuvös, dvs taket upp men sidorna är kvar, det är ett steg mot nästa säng som kallas vattenbädd, i min värld låter det som vattensäng