Nu så, vi har landat i Sunderbyn...

Tidigt i fredags så vaknade jag av att mobilen ringde, det var sköterskan i Jamies sal

– Du tyvärr har jag dåliga nyheter

Allt som gick igenom min skalle var att nu håller Jamie på att dö

– Du får inte plats i planet

– Jaha, var det bara det, men det är inga problem det löser sig

Kände lugnet och började mina vanliga morgonbestyr, en kvart senare ringer det igen

– Du det blev fel, du får visst plats i planet men inte i ambulansen, men vi fixar en taxi åt dig!

– Öh, ok, tack

STRESS!

Kastade i mig frukost, kramade Helena som tagit sig upp tidigt för att säga hej då åt mig, sen upp och vänta in transporten.  Jamie låg redan i transportkuvösen och fick mat, så efter lite fix och donande från läkare och sköterska som skulle med i transporten så bar det iväg mot flygplatsen.  När vi kommer fram till planet så visar det sig att det är en dubbelbokad transport, men eftersom barn går före så fick den strokeskadade patienten vänta i flygplansterminalen och Jamie lastades in istället.

Lastad och klar i Umeå

Planet som tog oss norrut.

Några kapitel i Camilla Läckbergs senaste bok (dvs. ca 30 minuter) så landade vi på kallax, där väntade en taxi åt mig i vanlig ordning så jag for före ambulansen. Det visade sig att dem inte hade koll på transporten i Luleå heller, för i den ambulansen satt en karl som skulle åka ner till Umeå, han fick snällt hoppa av båren och sätta sig i framsätet på ambulansen i väntan på att få åka in i flygplanet. Snacka om att det är lika bra kommunikation inom denna värld precis som på ett annat företag som jag är bekant med hehe... I taxin mot Sunderbyn så satt jag och log som en solstråle och vädret var underbart, jag kände igen miljön och jag skulle komma närmare hem, det kunde inte bli bättre. Väl framme så vart jag visad runt på avdelning 56, först fick jag se rummet som vi skulle bo i. Tydligen skulle vi från och med nu bo tillsammans med Jamie, en säng typ 110 bred, en liiiten garderob, en liten "byrå" en fåtölj, ett litet runt bord och en vägg tv. Förutom möblerna så fanns Jamies vattenbädd, CPAP-maskin och ett skötbord likt det i Umeå. Jo en toalett med dusch och duschdraperi !!! Duschdraperi fanns inte i rummet i Umeå, det var den enda saken man kunde sakna men ändå inte riktigt behövde. Resten av avdelning var väl inte så mycket mer, ett litet fikarum, ett bord med fyra stolar, en micro, kyl, frys, två kokplattor, soffa, soffbord och även här en vägg tv. Hann se så mycket för precis då kom dem med Jamie och installerade honom från transportkuvös till sin säng. Resan hade gått bra, några dippar men inget konstigt. Lyckan var total, jag och bebis i samma rum, det kan inte bli bättre. Jo det kunde det väl visst det, jag hade glömt bort att han är uppkopplad mot en skärm fortfarande som visar hur han mår, problemet med skärmen i vårt rum är att 10 % ljudvolym är värre än någon väckarklocka som jag hört, skärmen är felanmäld med fortfarande inte åtgärdad i skrivande stund. Vad som visade sig var att dem har det gamla möss-systemet här, om ni tittar på bilder från när han kom ur respiratorn senast (27 februari) så ser ni hur det ser ut, det innebär att dem får grisnäsa, näsan blir upptryckt och kinderna får sig en törn av remmarna som håller fast allt. Sköterskan som var med från Umeå ringde ner och bad dem skicka med det nya "systemet", som Jamie har haft, med Göran.

Efter mycket pyssel och donande var Jamie installerad och vi vart ensamma i rummet för första gången, det var helt otroligt att få vara själv med honom för första gången, bara han och jag. Nu höll ju inte det i sig särskilt länge eftersom det vart ett jäkla springande fram och tillbaka för att kolla och fixa det ena och det tredje. När jag väl satt mig ner och pumpade ramlade det fortfarande in sköterskor och skulle kolla nånting, så mycket för lugn och ro under pumpning. Vid fyra snåret så kom äntligen Göran och pappa med alla grejer från Umeå, insåg att det var inte mycket vi skulle få plats med här så pappa tog med allt hem till sig så fick vi meddela det vi behövde till senare.

Vid lunchtid då Jamie skulle ha mat så skulle jag kolla sonden i vanlig ordning, något som vi gjort sen vi började mata Jamie i Umeå, sköterskan höll på att få hicka eftersom jag skulle kolla själv, jag fattade ingenting, tydligen var jag tvungen att få en delegation för att kolla sonden och mata via sonden, öh jaha, jag har ju gjort det här i tre veckors tid, men visst. Samma sak för Göran när han kom, dom var tvungen att kolla att vi kunde kolla sonden. Löjligt men en säkerhetsåtgärd förstås, från att ha haft tilltro till noll tilltro på några timmar. Nu har vi iaf tillåtelse att ge vår son mat och mediciner. Tänkte även hämta mat åt honom, men se det fick jag inte, det ville dom göra åt oss. Nå ja, jag rättar mig efter pipan, som vanligt. När dagen börjar lida mot sitt slut så börjar jag inse att det kommer blir jobbigt om vi ska upp två gånger under natten och ge honom mat, men vi kunde tydligen be om hjälp med det, så vi kom överens med nattpersonalen att dom tog matning vid tre och sex, det innebar dock att medans vi sover så kommer det in personal i rummet och matar honom medans vi sover bredvid, det enda som skiljer oss åt är ett draperi. Inte särskilt privat men vi får snällt ta och acceptera läget. Vi tog oss igenom första natten, vaknade självklart av att det kom in människor under natten, men jag var så trött efter allt under dagen så jag la mig bara tillrätta och somnade om. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Pulkbild från förra vintern. Finkläder. Sommarens roligaste; bärplockning i trädgården. Kan själv klättra och sätta sig. Jordgubbar och grädde är nam-nam. Hästskoj. Första gången på utebadet. Inskolning på dagis. Då och nu. Höstfix i trädgå...

Minimannen har somnat i vår säng, ska snart lyfta över honom till hans egna säng. Tror dessutom att jag får sängen för mig själv eftersom Göran somnat på soffan, nice! ;-)...

Imorse så bestämde jag mig för att jag och Jamie skulle prova på babysång på biblioteket, jag som vanligtvis är livrädd för nya saker tog mig i kragen och packade ner mini i vagnen. Som tur är så är man ju bekant med hon som håller i sången så det kä...

Efter lite gröt, lite äppelpure och ersättning så var det tack och god natt igen. Verkar som jag får äta frukost själv idag, inte lätt att vara mamma ;-)...

Passar på att försöka skriva ett inlägg innan minimannen vaknar, får väl se hur det går, tar väl flera timmar innan jag är klar med det här inlägget annars.   Här flyter då allting på, jag kan inte klaga, Jamie sover, äter och beter sig som vilke...