Välkommen till dagen då Karin fick ett hysteriskt skrattanfall.

Samma rutiner som dagen innan, upp i ottan för att Jamie skulle inhalera, tvätta, byta, väga, tempa. Allt som vi gjort i Umeå, fast utan övervakning, nu var vi övervakade, men det ger med sig längre fram. Mamma och pappa kom förbi och hade med sig köttfärspaj till lunch, så gott, tack! Sen förflöt dagen på i vanlig ordning, pling, knack sköterska, pumpar, pling, knack sköterska…

När Göran skulle byta på Jamie så for han ner i saturation, jag satt och pumpade på sängen, knack knack

– det plingar?!

- Ja vi byter blöja, svarade Göran.

Sköterskan – Jaha, stannar och tittar.

Göran visar snällt upp bajsblöjan om hon nu misstrodde honom.

- Har ni bytt plats på saturationsproben?

 – Nej inte det, jag fixar det, säger Göran.

Sköterskan – öhmm, får jag göra det? Göran – om du vill?! Sköterskan – Ja det är ju liksom vårat ansvar.

Jag ”dog”, jag började tokfrusta och skratta bakom skynket där jag satt och pumpade. Kan tillägga att tårarna rann och jag satt och slog mig i huvudet med en nalle

För er som inte är med på varför så ska jag förklara.

Att byta plats på saturationsproben var vardagsmat för oss i Umeå, att vi inte fick göra det här var liksom droppen som fick bägaren att rinna över. Det kändes som att vi inte fick göra någonting själva och var ständigt övervakade. Mamma tyckte att det var dags för mig att lämna sjukhuset och drog iväg både mig och Göran till heden för att ta en fika hos Viveka. Tack och hej sjukhus, hallå verkligheten utanför sjukhuset. Det var nog det bästa jag har gjort på länge, i Umeå vart det sällan att jag ens tog mig ut för nåt så enkelt som en promenad, 10 veckor instängd och inte sett sitt hem eller sina vänner på flera veckor kan göra vem som helst galen. Och jag var där, galen är verkligen det rätta ordet. Mycket skönt var det att iaf se en värld utanför, fikade hos Viveka och fick även spela Bingolotto, det där som var rätt vanligt förr i världen. Det var skönt, helt underbart och jag kände mig lättad sen när vi väl kom tillbaka till sjukhuset igen.