Direktlänk till inlägg 23 maj 2012

En mycket sen uppdatering

Av Karin Larsson - 23 maj 2012 23:15

DET ÄR LUGNT!


Ni behöver inte vara oroliga, grejen är den att det har gått så bra den senaste tiden så jag har inte tid till att blogga. Nu tänkte jag ta mig tid och försöka knåpa ihop ett inlägg.


Den senaste inlägget är den 10/4, så här kommer någon form av sammanfattning.


11/4 - 2418 gram


12/4 - 3 månaders vaccination, det uppskattades inte av lilleman. Två sprutor samtidigt i vardera lår, han skrek och hatade sköterskorna. Tack och lov så vart det ingen reaktion på vaccineringen, det som är bra med Sunderbyn är att dom har börjat ta med vaccination mot hepatit, perfekt för framtida resor till Thailand!


13/4 - 2520 gram


15/4 - 2544 gram och 43 cm lång


17/4 - 2590 gram (det går stadigt uppåt iaf)


Här någonstans så bestämmer jag mig för att börja jobba igen, bara halvtid, 4 timmar per dag och då fick Göran vara på sjukhuset istället för mig. Förvirringen i sköterskornas ansikten när jag säger att jag ska åka och jobba "vi har aldrig vart med om att en mamma åker och arbetar". Nej men efter så här lång tid på sjukhuset så gör jag vad som helst för att komma ifrån en stund och vi behöver pengar eftersom försäkringskassan är toksega på att godkänna våra dagar. Det är fortfarande 30 dagars handläggningstid vid varje inskickad ansökan. Dessutom kunde jag arbeta eftersom jag inte ammar, har valt bort det, orkar inte med mera press på mig själv än det som redan har varit.


20/4 - 2734 gram


22/4 - 2820 gram och 44,5 cm lång


23/4 - Nu börjar det hända grejer, remiss har skickats så att vi ska få ta med saker hem för att snart få permission. Idag är Jamie 100 dagar gammal och går in i vecka 37.


24/4 - Saturationsmätare samt inhalationsmaskin anländer, nu känns det inte alltför långt borta. Jag får ett brev med pengar, hade ju vart bröstmjölksdonator nere i Umeå och nu kom lönen för mödan, 3150 kronor(!) tackar, dåvar halva barnvagnen betald.


25/4 - 2920 gram. Barnvagnen vi hade beställt kom, hade önskat den i en blå nyans men det var restad till 11 maj så det fick bli en brun istället. Samtidígt så får vi veta att vi får ta ut Jamie på promenad runt sjukhuset. 


26/4 - remiss skickad för att få syrgas i hemmet, vilket procedur, måste lämna in en kreditansökan till apoteket för att få syrgas, sen ska den levereras utav bud som enbart leverar på tisdagar till Boden, tisdag innebär 1:a maj och röd dag, f*n...


Här har jag slutat göra noteringar i mitt skötselschema. Men jag ska försöka komma ihåg hur det fortsätter ändå.


Jag hade hoppats på att få ta med minimannen på valborgs då jag sjunger in våren med kören, men icke det, fick snällt vänta tills onsdag då syrgasen kom. Onsdagen kom och Göran sov hemma för att ta emot syrgasen, när den väl kom så ilade jag som en tok hem, hämtade upp Göran med syrgas, packade in oss i bilen tillbaka till sjukhuset för att återvända med hela familjen till Boden. Trodde att känslan av att komma hem skulle bli total när vi tog han över tröskeln. Men inte, man blir snarare på helspänn och när kvällen väl kom och vi var tillbaka på sjukhuset så var jag helt slut. På torsdagen vart det samma sak, packade in oss och for in till stan. Fredag, nu kom första dagen då vi skulle sova hemma med Jamie!







Jag har räknat ut att jag har bott längre på sjukhus än vad jag bott i min egen lägenhet, helt sjukt men sant, vi fick alltså sova hemma hela helgen och skulle tillbaka på måndag.




Nu skötte vi om honom hemma, det samma vanliga, försöka pallra oss upp på natten för att mata honom var tredje timme, inhalationsmedicin två gånger dagligen samt ge han all annan medicin. Det gick jättebra att vara hemma, och känslan var så skön när man väl vant sig med att kunna vara hemma. Åkte tillbaka på måndagen för undersökning och utfrågning om hur det gått, fick en ny dos med mediciner och sen komma tillbaka på fredag igen för ögonundersökning. Och en vecka gick och vi kom tillbaka till nästa ögonundersökning. Sen var det dags för att ta bort lite mediciner. Dom ringde förra söndagen och ville att vi skulle komma in och vara över helgen för observation för att ta bort koffeincitrat (den medicinen stimulerar andningen), så mentalt förberedd för att ligga inne igen for vi in på sjukhuset på fredag. Vi har nämligen tagit bort syrgasen från honom nu, har provat att låta honom vara utan och han har syresatt sig bra. Visst gör han några dippar ibland men han hämtar sig från det lika fort som det gick ner.

Tyvärr så hade dom inga familjerum när vi kom så vi fick ett rum som man kunde dela med en till mamma med barn. Vi insåg att Göran inte kunde stanna kvar eftersom sängmöjligheter var obefintlig, det fanns en sjukshussäng samt en fåtölj. När det gått ungefär 7 timmar så kliver en sköterska in med en annan mamma och säger så glatt "ja ni ska dela rum, ni kanske blir kompisar nu". Nånstans så regriderar jag tillbaka till trotsåldern och känner en totalvägran, jag vill inte bli vän med folk för att någon annan tycker det, jag väljer själv vem som är min vän, tack så mycket! Jag sa förstås ingenting men stackars Helena fick höra min klagosång. Jag har överlevt helgen tack vare Helena, har suttit inne på hennes och Evangelies rum för att fly undan. Min rumskompis hade med sig sin mamma på salen också, tro inte att hon åkte hem under natten, nej hon bäddade ner sig i fåtöljen och där sov hon. Dessutom hade dom en salig förmåga att viska till varandra, vet inte om dom trodde att dom störde mig för jag förstod inte en skit av vad dom pratade om, dom var nämligen från Ryssland och pratade enbart ryska med varandra. När söndagen kom och vi tillslut blev ivägskickade så tror jag det tog knappt en kvart att packa ihop våra saker, klä på Jamie och vara på väg från sjukhuset. Tack och hej jag vill inte tillbaka nå mer!


Dock så inväntar vi fortfarande svar angående hans operation av pungbråcket, dom har vart i kontakt med barnkirurgen i Umeå men inget svar än så länge. När vi blir klar med operationen så är vi officiellt klara, det är bara en tidsfråga innan dom skriver ut oss. När vi väl blir klara med det sista så tänker jag äntligen påbörja min mammaledighet, då låter jag jobbet vara tills jag känner mig redo för att gå tillbaka.


Just nu ligger Jamie i liggdelen från vagnen och sover på vardagsrumsgolvet, vi har gått fram och tillbaka till mormor och morfar, mormor Larsson har fyllt år idag. Han är verkligen stora killen nu, vägde in sig i söndags på 3340 gram! Har gått från klädstorlek 44 till 50, han äter en hel del med flaska men inte riktigt hela mål själv än. Dom tycker han ska äta 90 ml var fjärde timme nu, inte alltid det går så vi får sondmata honom det sista. Det sega är att han sover när han ska äta, det känns så rackarns elakt att väcka honom bara för att sjukhuset tycker att han ska ha mat. För är han inte hungrig så äter han ju inte med flaska.


Den 13:e maj var Jamies egentliga födelsedag, enligt UL var vi beräknad till den dagen, så nu är han officiellt född men är egentligen fyra månader gammal!


Jag ska lägga in bilder så fort jag kan, får väl ta lite före och efter bilder för att visa skillnaden.

Maj
 
 
Ingela K

Ingela K

24 maj 2012 07:25

Heja, heja!
Vad skönt att höra att det går bra för er. Ja, bilder MÅSTE läggas upp snarast! ;o)

http://svinkeln.wordpress.com

 
Ingen bild

J

24 maj 2012 08:50

Underbart att höra att allt är bra! Jag känner inte dig IRL men har följt dig så länge att jag tänkt mycket på er och undrat hur allt har gått. Klart tänker man ju det värsta tyvärr :( Men idag är jag glad för nu vet jag att ni har det hur bra som helst! Lycka till nu i framtiden och blogga inte om du inte verkligen har lust till det! :)

 
Lisa

Lisa

24 maj 2012 12:21

härlig läsning! Du vet väl om att du inte behöver ta ut dina mammadagar så länge jamie har syrgas?? jag ringde och pratade med FK och dom sa att jag ska fortsätta ha TFP bara jag skickar in ett intyg!

http://prematurmamma.bloggplatsen.se

 
Anna

Anna

26 maj 2012 02:42

Ja, usch vad du skräms! :) du känner inte mig heller men jag har läst bloggen ett tag och idag var det så roligt att få läsa att ni är hemma hela familjen!
Men jag håller ändå med ovanstående, man ska ju blogga för att man vill och att det ger en något tillbaka. Inte för att det känns som ett måste!

http://www.wockatzmirakel.blogspot.com

 
Ingen bild

Lisa - mamma till Elvin

28 maj 2012 22:28

Åhh så skönt att äntligen få komma hem. Det är fantastiskt! :)

 
Ingen bild

Ronja

31 maj 2012 17:05

Härligt att Jamie mår bra! Har kikat in här då och då och befarade det värsta när ingen uppdatering kom. Har dock full förståelse för att småbarnsföräldrar inte har tid att blogga hela dagarna :)

 
Ingen bild

Anna Berglund

6 juni 2012 19:57

Hej Karin!
Va skönt att se att allt går bra! Jag tänker ofta på dig å din familj och vad ni går igenom. Va skönt att ni fått komma hem, hoppas att allt går bra och att du snart kan njuta av att vara mammaledig! kram kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Karin Larsson - 21 oktober 2013 12:00

Pulkbild från förra vintern. Finkläder. Sommarens roligaste; bärplockning i trädgården. Kan själv klättra och sätta sig. Jordgubbar och grädde är nam-nam. Hästskoj. Första gången på utebadet. Inskolning på dagis. Då och nu. Höstfix i trädgå...

Av Karin Larsson - 17 oktober 2012 22:39

Minimannen har somnat i vår säng, ska snart lyfta över honom till hans egna säng. Tror dessutom att jag får sängen för mig själv eftersom Göran somnat på soffan, nice! ;-)...

Av Karin Larsson - 12 september 2012 21:43

Imorse så bestämde jag mig för att jag och Jamie skulle prova på babysång på biblioteket, jag som vanligtvis är livrädd för nya saker tog mig i kragen och packade ner mini i vagnen. Som tur är så är man ju bekant med hon som håller i sången så det kä...

Av Karin Larsson - 10 september 2012 10:32

Efter lite gröt, lite äppelpure och ersättning så var det tack och god natt igen. Verkar som jag får äta frukost själv idag, inte lätt att vara mamma ;-)...

Av Karin Larsson - 8 september 2012 10:58

Passar på att försöka skriva ett inlägg innan minimannen vaknar, får väl se hur det går, tar väl flera timmar innan jag är klar med det här inlägget annars.   Här flyter då allting på, jag kan inte klaga, Jamie sover, äter och beter sig som vilke...

Presentation


Livet med Jamie
vår son född prematur i v. 22+5
Jag hoppar lite tidsmässigt, så det kan komma inlägg ifrån Januari som jag skriver nu i februari, tar lite tid att komma ihåg allt som hänt.

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2012 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards