Alla inlägg under juni 2012

Av Karin Larsson - 21 juni 2012 23:37

Tiden går så fort nu, förstår inte vart den tar vägen. Jamie är 5 månader och en vecka gammal, en riktigt stor kille!

Min senaste uppdatering är från den 23:e maj, så vad har hänt sen dess, jo...

dagen efter uppdateringen så ringde dom från Umeå och sa att nu är det dags att komma ner, så den 28 maj åkte vi ner till Umeå igen. Operationen skedde den 29:e och gick jättebra, det hade tagit tid att söva honom, men det är väl lite speciellt när dom är så här små, men själva operationen hade tagit knappt 45 minuter. Det var faktiskt riktigt trevligt att vara nere i Umeå igen, kul att träffa Charlotte, Lars, Agnes och Stefan, vi var genast tillbaka i samma gamla sväng att ha kvällsfika tillsammans vid tio-snåret, man ska inte bryta gamla traditioner  


Efter operationen så var han dock lite svajig, när han väl sov så somnade han lite väl hårt och glömde bort att andas. Därför så ville dom inte skicka iväg oss själva utan bestämde sig för att vi skulle tillbaka till Sunderbyn.

När torsdagen kom så ville dom skicka tillbaka oss, fast vi sa att vi hellre ville stanna. Men tyvärr så tillhör vi inte västerbottens landsting och på fredagen kom dom och hämtade tillbaka honom till Sunderbyn.

Innan operationen så hade vi vart hemma hela tiden, så att åka tillbaka till hemsjukhuset fanns inte med på planeringen. Jag kunde på en gång säga, vilket vissa läste på fb, att jag inte skulle palla med att vara i Sunderbyn igen, tyvärr var det ingen som riktigt trodde på mig. Så fredag grinade jag mig själv till sömns, lördagen försökte jag uthärda och söndagmorgon så var det kört. Jag kan säga att vi var inte överens med sköterskorna för fem öre. Dom hade satt på honom syrgas och sond när vi kom till Sunderbyn, i Umeå hade inte behövt nåt utav det, men nu var vi på nytt sjukhus med deras regler. Sen att han inte åt hela målet utan somnade, då skulle vi tvinga i honom resten i sonden tills han kräktes. Under lördagen stängde vi av syrgasen succesivt eftersom han ändå syresatte sig så pass bra, det tog över tolv timmar innan någon sköterska märkte att syrgasen var av.

När söndagen kom och sköterskan kom in snäsigt på morgonen med mat och våg så orkade jag inte bry mig, jag började mata Jamie i vanlig ordning, efter en stund kommer samma människa in igen; -

-har du inte tagit nån vikt?

-nej jag tänkte ge han mat först...

-alla vet ju att man väger nakenvikt innan dom äter! (fräser hon åt mig), då tar jag vågen för den behövs på annat ställe nu!

Jag satt som en fågelholk, aldrig någonsin har någon sagt till mig att man ska väga innan mat. Då bröt jag ihop igen, jag satt och grinade medan jag matade Jamie, jag var totalt knäckt.

Så här i efterhand så vet jag att det var droppen som fick bägaren att rinna över, där orkade jag inte ta nå mer. Vi har blivit matad och matad massa hela tiden. När vi väl kom hem så fick vi väl börja skapa våra egna rutiner, låta Jamie känna efter själv när han var hungrig osv. men när man var tillbaka på sjukhus så var det ruta ett igen. Jag gick runt på sjukhuset och grinade, ringde min mamma som sa åt mig att lämna bygget omdelbart för att komma ifrån en stund. När jag kom upp på salen igen så började jag packa alla våra saker, nu skulle vi hem, det fanns inte på kartan att vi skulle stanna en dag till på bygget!
Jag och Göran gick, sa till sköterskan som snäst åt mig att nu åker vi hem! VI hann ner till entren då hon ringde på min telefon och sa att vi båda kunde väl inte åka, vi hade ju vårt barn där. Då small det till och jag vräkte ur mig det ena och det trejde. "Det var inte mitt barn, det var sjukhusets barn, jag orkar inte mer, jag ska hem, du har vart otrevlig hela tiden och jag tänker inte ta det nå mer....osv osv osv".

Hon hade tagit illa vid sig för att jag inte tittat på henne dagen innan då hon pratade med oss om sondmatning och var sur för att vi stängt av syrgasen.....ursäkta va?!

Ska man inte någonstans förstå vilken press vi har vart utsatt för...nä HON tar illa vid sig....


Göran fick gå upp på avdelningen igen, jag vägrade! Så Göran gick upp och han var så förbannad och tog diskussionen där. Jag svor på att aldrig mer sätta min fot där igen, jag vill verkligen inte tillbaka, jag får ångest bara jag tänker på det nu och sitter och skakar medans jag skriver det här. Vi fick iaf åka hem hela familjen efter att läkaren väl vart och rondat, men som Göran sa, vi väljer vart vårt barn ska vårdas och från och med nu ska han vårdas hemma. Några dagar efter vi kommit hem så ringde dom och ville att vi skulle komma in på en rutinkontroll, min mamma och Göran fick åka, så efter den dagen var vi utskrivna. Nu är det så jävligt att vi måste tillbaka den 3:e juli och ligga inne i två dagar för att ta bort koffeincitratet, igen, så jag försöker förbereda mig mentalt på det hela, men tro mig, det är inte lätt.


I övrigt har vi vart på första BVC kontrollen, känns skönt att åtminstone få göra något "normalt" och då fick han även 5 månadersvaccinationen.


Jag lovade bilder i förra inlägget och NU har jag fått fingrarna ur och tömt telefonen på alla bilder, så här kommer några!


     

Några dagar gammal, sen två månader senare i CPAP


Hej pappa!


         


Vi vart lokalkändisar i NSD, morgontrött mamma med glad bebis och premiärtur med vagnen


     

Här väger jag 3 kilo och på andra bilden sover jag i mamma och pappas säng 


     

Strax efter operationen i Umeå



 

Hos mormor och morfar, har på mig morbrors första kläder, dvs dom är från 1975!

Presentation


Livet med Jamie
vår son född prematur i v. 22+5
Jag hoppar lite tidsmässigt, så det kan komma inlägg ifrån Januari som jag skriver nu i februari, tar lite tid att komma ihåg allt som hänt.

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2012 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards