Inlägg publicerade under kategorin Februari

Oj!

Av Karin Larsson - 29 februari 2012 23:25

Under våran första tid här på sjukhuset så delade Jamie sal med en liten tjej vid namn Denise, efter ett tag så vågade vi börja prata med hennes mamma Lisa. Som dom flesta vet så är den mest lästa bloggen på hela bloggplatsen den som Lisa skriver om sin dotter Denise, nu har hon länkat min blogg från hennes och hoppsan, vi ligger på plats nummer två som mest lästa, tack för att ni har kommenterat och läst!

   


Jamie sköter sig fortfarande exemplariskt, vi försöker pallra oss upp i tid på morgonen för att tvätta honom och byta blöja. Tvättningen går ju bra, men när vi ska byta blöja så stannar vi upp, inte för att vi inte kan eller vill ta hand om det hela, men han har världens pungbråck, stackars lilla kille. Vi måste alltid be om hjälp att trycka tillbaka det, för det där med att trycka på pungen är inte våran grej, än, pappa Göran tycker verkligen att det ser otäckt ut. Tror dom flesta killar skulle tycka det om dom såg hur det går till. Men ingen är lyckligare än Jamie efteråt, grejen med C-PAP är att det far ner luft i magen också, och det innebär att det måste ut, och när tarmarna ligger nere i pungen så, ja, ni kanske kan föreställa er.


Innan vi gick och la oss igårkväll så sa vi åt sköterskan att om hon ville så fick hon sitta med Jamie i känguru, så när det blev lugnt på salen så passa hon på att sitta med honom, jag tyckte det var helcoolt, han hade tyckt att det var mysigt och sov så skönt. Jag har också suttit med honom ikväll, så skönt när man kan slappna av jag somnar så gott med honom på mitt bröst. Förut var det så tjorvigt då man hela tiden var tvungen att hålla koll på tuben i näsan, nu är det mycket enklare, om masken skulle lossna lite så gör det inget det fixas ganska fort och enkelt.

Imorgon blir det kanske vattenbädd, få höra vad rondade läkare säger. 

Tack och god natt för idag!

Av Karin Larsson - 28 februari 2012 17:33

Härliga tider, strålande tider, han har satt nytt rekord idag. Första gången han var utan respirator var 6 timmar, andra gången ca. 14 och nu har det gått över ett dygn och det funkar fortfarande!!!

 

En lite bättre bild på Jamie i C-PAP  


 Göran och Jamie satt dessutom i känguru igår, och det gick hur bra som helst, pappa Göran kollade på tv-serier medans sonen sov, knäppt men mysigt, det är ju så vi kommer göra den dagen vi kommer hem, just nu känns det som att hem inte är så långt borta ändå.


Mys  


Vi är med i nåt forskningsprojekt då man tar kontakt med hemmavarande sjukhus innan man åker hemåt, så igår så pratade jag för första gången med en från Sunderbyn vid namn Gunlög, tror jag det var, hon frågade på hur det var här osv och jag berättade om allt. När jag sa att jag trodde vi skulle bli kvar iaf mars ut så funderade hon på om det verkligen skulle bli så, klarar han av att vara i C-PAP och väger över kilot så borde det inte vara några problem för dom att ta hand om honom...öh va, jaha, ok..

Försökte lugna mina tankar om att komma hemåt, en dag i taget här först, vi får först se hur han sköter sig utan respiratorn och hur mycket till han tänker gå upp i vikt, sen så..sen..

Tror jag har arbetat in en trygghet i att vara här, även om jag längtar hem så vill jag inte ta han härifrån ännu, "dom är ju verkligen specialister på det här stället, vågar man lita på Sunderbyn?!" dumma tankar, men å andra sidan helt befogade från min sida, jag vill enbart hans bästa. Men jag har min insider på Sunderbyn, Eva, så det känns tryggt att känna någon där.


Han har gått upp i vikt idag, tack och lov, 1009 g, så nu är vi tillbaka över kilot!

Sköterskan som jobbade dag tyckte att han börjar bli så varm, så fr.o.m idag så kör vi med öppen kuvös, dvs taket upp men sidorna är kvar, det är ett steg mot nästa säng som kallas vattenbädd, i min värld låter det som vattensäng   

Av Karin Larsson - 27 februari 2012 13:32

Nu är tuben borta, vi var upp vid tolv och gav han mat och sen gick vi ner för att äta. Precis när vi sätter oss ner så ringer dom och säger att det är extubering på gång, attans, men vi har vart med förr så vi åt och gick upp sen.

Klockren syresättning och låg O2, nu håller vi tummar och tår att det ska hålla sig så här för resten av tiden, ingen mera respirator! 


 

Syns knappt han är så inbäddad


Han låg och pillade lite på den nya masken och undrade nog vart den där greppvänliga tuben har tagit vägen  

 

Av Karin Larsson - 27 februari 2012 10:47

Ingen extubering än, väntar fortfarande på att den ansvariga läkaren ska dyka upp. Har vart upp och matat Jamie och nu när vi gick så frågade sköterskan om vi ville att dom skulle ringa då det började vara dags för extubering, så ja tack svarade vi och gick ner. Det är dom här dagarna som blir sega, man väntar och väntar på att det ska hända nåt, varje gång man går upp så hoppas man på nåt nytt, men icke. 

Konstiga som var idag är att han har gått ner i vikt?! Igår hade dom fått vikten till 1038 och idag 995, vi stod alla som frågetecken och funderade på vad som kunde vara fel, för vikten som vi tog i fredags, 1019, kändes väldigt korrekt, för vi gjorde exakt enligt konstens alla regler. Han ser iaf inte undernärd ut, han tömmer då magen på all mat han får nu också, kanske måste öka på matdosen, för om han tar efter sin far så är dom lika glada i mat båda två..

Av Karin Larsson - 26 februari 2012 21:01

Ok, då var det kanske dags för extubering. Vi har väntat sen klockan sex ikväll på nån form av action men tyvärr så har dom mycket att göra på avdelningen så det är bara att vänta på sin tur.

Natten mot lördag så vart det tydligen tub-stopp, igen, andra gången sen vi kom hit, men den här gången så ringde dom inte utan vi fick veta det på lördagmorgon då vi kom upp. Konstigt, men dom ville väl inte oroa oss i onödan antar jag.

Lill-hjärtat är så duktig ändå, har gått upp några gram sen i förrgår, väger hela 1038 gram! 

Sen har dom tagit bort matdosan så nu får han 14 ml mjölk varje jämn timme, det underbara med det är att vi kan vara med att mata honom nu, fast via sonden då, men ändå, tekniskt sett så matar vi honom!!!

Mamma och pappa har vart här i helgen, så vi fick åka på stan igår och idag har vi vart och storhandlat på ICA Maxi, nu börjar man märka av att pengarna försvinner, önskar man kunde få nåt svar från Försäkringskassan, men en handläggningstid på 30 dagar, ja, behöver jag förklara nå mer...

Har iaf fått det första barnbidraget, nice, har tänkt att vi skulle spara undan det och köpa en barnvagn, men vi får väl se, ska ju bara ha råd med spjälsäng och massa annat sånt också. Det där med att jobba januari och februari sket sig ju, det hade var perfekt att kunna spara pengar två månader till innan jag gick på havandeskapsledigt, men men, bara att anpassa sig.

Snart är det dags att gå upp och se till Jamie, får se om han har fått komma ur respiratorn eller om det blir framskjutet till imorgon.

Av Karin Larsson - 23 februari 2012 21:34

Har fått ett erbjudande om att träna här på sjukhuset, dom skulle höra sig för om inte vi på Barn 4 kan få tillgång till träningen som personalen får gå på. Hoppas det går bra, fick med mig ett träningsschema vad dom har att erbjuda under veckorna, så core och gympa låter som en bra början. Hörde att det kostar 700 kr/ månad att träna på IKSU som ligger en bit härifrån, sjukt dyrt med tanke på att man ska klara sig på pengar från Försäkringskassan. Nä snålt får det bli, passar mig perfekt, hehe.


Annars så är lilleman väldigt orolig i kroppen, men det är inte mer än väntat med tanke på att han påbörjat en ny kortisonkur idag. Han har legat högt på syrgasen så vi väntar och hoppas att kortisonet ger verkan snart så man kan börja sänka. Vart ingen kängurusittning idag, dom tyckte han var för svajig för att komma ut ur kuvösen utan får ligga kvar där i väntan på bättre tider.

Av Karin Larsson - 23 februari 2012 17:35

Har vart upp imorse igen, två jättetrötta föräldrar som ska tvätta sin son. Men vi börjar bli rätt duktig på det där faktiskt, tvätta alltså, sen så får vi som vanligt hjälp med reponeringen av bråcket. Alltid lika roligt att se på när dom fixar, precis när dom säger: Nä nu ger vi oss, verkar inte komma nå bajs, så POFF! Fyrverkeri inuti kuvösen och sen är ALLT nerbajsat. Förstår varför småföräldrar inte pratar om så mycket mer än avföring, hehe.

Dom har ju försökt att få han ur respiratorn, vilket inte visar sig vara så rackarns lätt tyvärr.

Läkaren förklarade idag att hans lungor är väldigt omogna och det är väldigt svårt att veta när han egentligen är frisk nog att prova på CPAP istället. 

 

Har lånat bilden ifrån 1177.se


Det som är problemet med Jamies lungor är att avståndet mellan kapillären och lungblåsan är för stort, vilket innebär att syresättningen inte blir bra. Istället bildas däremellan en vägg som gör det ännu svårare för lungorna att ta åt sig av det syresatta blodet. Lungblåsorna vill inte heller "vecklas ut" tillräckligt. Hans lungor är väldigt omogna och det kan ta lång tid innan det har hunnit mogna till sig, vanligen så är lungor helt färdigutvecklade i graviditetsvecka 36 och han befinner sig nu i vecka 28, så då förstår man att det är problem. När ett färdigutvecklat barn föds så spänns lungblåsorna ut på en gång då barnet skriker för första gången.

För att han ska mogna i lungorna så ger man honom kortison, men kortison ger bara verkan för stunden och inte långvarigt, så när man gett honom en medicinering så måste man vänta några dagar för att se hur det ger effekt. Nu väntar vi till efter helgen, förhoppningsvis får han prova på CPAP igen.

Presentation


Livet med Jamie
vår son född prematur i v. 22+5
Jag hoppar lite tidsmässigt, så det kan komma inlägg ifrån Januari som jag skriver nu i februari, tar lite tid att komma ihåg allt som hänt.

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2013
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards