Idag var det första kängurusittningen! 

Känguru kallas stolen som man sitter i, man kan höja och sänka både ryggstöd och benstöd med den för att göra det enkelt att sitta med bebisen. Det som är lite tjorvigt när man ska ta ut honom ur kuvösen är ju att alla slangar ska med, allt till respiratorn, matsond, dropp osv. så det tog ett tag innan han var redo för sin flygtur över till mig. 

Tillslut så landade han på mitt bröst, mamma stod och grinade, pappa fotade och Göran tog det allmänt lugnt. 

Det var väl rätt mysigt att ha han nära, men man blir ju så orolig för alla slangar, hela tiden hålla koll på tuben i näsan så den inte åker ut. Så den här första sittningen var lite jobbig, satt och spände mig mer än slappnade av, men det gick bra ändå tycker jag. Eftersom det är lite bök och stök med allt innan han är ute så ska man helst sitta med honom i minst två timmar, gärna hur länge som helst. Fick veta att i Uppsala så ser dom helst att man sitter i känguru med barnen hela dagarna, det tycker dom inte här i Umeå, men iaf en gång per dag vill dom väl att man sitter, så länge barnet orkar med det förstås.

Mys!