Jaha, då var det bestämt!

I måndags så kom läkaren och tyckte att det var väl dags för oss att börja flytta till hemsjukhuset, dvs Sunderbyn. Hon tog kontakt med Sunderbyn och idag är det ett faktum, på fredag lämnar vi Umeå! Som ni då förstår så börjar Jamie vara ganska stor och duktig, han behöver bara CPAP för att andas och allt annat sköter vi om rätt bra. Vi ger han mat och mediciner, Göran fixar inhalationsmedicinerna han ska ha, vi tvättar och byter blöja och nu kan vi även bada honom bara vi får lite hjälp av en sköterska. 

I måndags blev han 32 graviditetsveckor, fasikens vad tiden har gått fort, det innebär att på lördag är det 10 veckor sedan han föddes på Sunderby Sjukhus. Vägen sen dess har ju vart upp och ner och den är långt ifrån över, men det känns som att vi är på god väg nu. Just nu längtar jag bara tills han slipper CPAP, då är det bara syrgasgrimma och då är det lättare att ta med honom, låna en vagn och gå runt lite.

Vid måndagens  vägning och mätning kom han upp i:

38 cm lång

1618 gram tung och

26,7 cm i huvudomfång

I måndags vart det synundersökning nr 2, den gick mycket bättre, därför är det en mörk bild på honom här, ville bara visa honom för mormor och "extra mormor" i bodyn som dom köpt åt honom.

Så här snyggt vart det med filten som han fick utav släktingarna på sin pappas sida. Alla sköterskorna har vart och tittat och klämt på filten, dom tycker den är jättefin!  

"Har ni sett att jag kan le"  

Jag väntade in länge på att han skulle le och plötsligt så kom ögonblicksbilden!

Nu har Göran redan börjat att packa väskan med kläder, den är proppfull och väger en hel del. Då var det bara resten av vårt boende, tror vi behöver ett släp...

Jag börjar nog med mig själv tror jag...

Satt för en stund sen uppe i salen då det kommer fram en sköterska, som aldrig haft hand om Jamie så vitt jag kommer ihåg, och pratar om allt möjligt. Sen säger hon att hon hört att jag bloggar, visst svara jag, "du skriver väl inte sköterskornas namn?!" Nej jag försöker undvika det svarar jag, vilket är helt sant, jag försöker undvika det. Hon mumlade på nåt om att någon tagit illa upp om vad jag skrivit. 

Jag fattar ingenting, så nu har jag läst igenom allt, alla inlägg och kommentarer och försökt rensa undan allt som råkar ha namn på sig och så vidare. Men varför kommer inte vederbörande sköterska till mig och säger nåt då? Varför skicka en budbärare? Jag har ingen aning om vem som tagit åt sig, och om någon har gjort det ber jag om ursäkt, inte meningen att det skulle bli fel. 

Jag tycker om alla sköterskorna här, det är faktiskt sant, man borde egentligen inte gå ihop med alla men jag gör det. Alla är ju sig själva och det känns bra, visst, jag kanske inte alltid håller med om allt dom säger men wtf, det är bara att gilla läget. Jag vet att sköterskorna inte är till för mig, det är inte mig dom är där för, det är för Jamie, dom ska se till att han mår bra tillsammans med övervakning av läkarna. 

Fick iaf dåligt samvete av det här, inte meningen att någon ska känna sig uthängd, den här bloggen är egentligen till för Jamie men även som en dagbok för att jag ska komma ihåg allt som händer. Så nu sitter jag här istället med dåligt samvete och känner mig nedstämd och ledsen. Så mycket för TGIF och en fredag som började bra...

Jag klantar till det genom att inte skriva varje dag, därav så blandas dagarna ihop en del, men jag ska försöka att uppdatera er så gott det går.

Kom på att jag glömt att skriva om att han har haft sin första ögonkontroll i måndags, en mycket otrevlig undersökning om jag får säga det själv. Den går rätt snabbt till om jag förstod sköterskorna rätt, ett tag innan koll så droppar dom nåt i ögonen så pupillerna vidgas, sen så spärrar dom upp ögonen med nåt redskap och kollar hur det ser ut. Enligt mig så låter det som hämtat ur A Clockwork Orange, vilket ger mig ont i magen. Det hade iaf gått bra att kolla det ena ögat, men det andra däremot gick väl inte så bra, han vart skitförbannad för att dom höll fast honom, gick ner i saturation (syre), dom drog upp syrgasen 100% men det vart väl inte bra så dom fick avbryta helt enkelt. Nästa vecka är det dags igen för kontroll nr 2, hoppas det går bättre.

Jag hade blivit tillfrågad om att bli bröstmjölksdonator och snäll som jag är så tackade jag ju ja. Så under förra veckan så har jag lämnat blodprov, lungröntgats samt lämnat avföringsprov. Det sistnämnda var det jobbigaste. Nu har svaret kommit att jag är godkänd iaf, gissa vad som händer då, jo jag börjar ju typ sina, mina gigantiska produktion har halverats och jag känner panik. Igår så satt jag och googlade om olika tips på hur jag kan göra för att öka produktionen igen. Hittade nåt om amningste samt en egen brygd innehållande fänkål, kummin och anis, just nu provar jag saft i mängder och regelbundna pumptider, jag säger bara blä va tråkigt och segt det här är.

Hoppas det ger med sig och att produktionen ökar av sig själv snart igen. Får en känsla av att det kan vara stressrelaterat, det är ju bara en teori, men eftersom jag tror stress utlöste en förlossning på tok för tidigt så varför ska det inte även hämma mjölkproduktion. 

Lilleman växer så det knakar, viktmässigt alltså, han går upp upp upp i vikt. Här ska ni få se vad jag menar:

10/3 - 1312 g

11/3 - 1339 g

12/3 - 1380 g

13/3 - 1408 g

14/3 - 1450 g

15/3 - 1496 g

Igår den 14:e så fyllde han 2 månader, vart har tiden tagit vägen?! Det beror nog på att vi sköter om honom så pass mycket just nu så är varje dag är schemalagd...

Han hade även fått brev igår från Denise, han tackar jättemycket för kläderna och dom har redan kommit till användning!

Tack snälla Denise för kläderna! 

På jämna dagar får man flagga

här är även Jamies två första gosedjur

den lilla bruna som är en skyddsängel och

den vita vars tröja nog börjar vara i lagom storlek för honom

I övrigt så blir det inte så mycket mer som händer här, det är mest samma sak, vilket även sköterskorna tycker, han sköter sig så pass bra att dom inte har nåt att göra

*gilla*

Vecka 31, helt otroligt, han är alltså i graviditetsvecka 31 även kallad gestationsålder. Höll på att försova mig imorse till morgonmatningen, det kommer verkligen inte bli bra det här, nån dag kommer jag försova mig och jag kan tyvärr inte lita på att Göran väcker mig. Har dessutom vart så trött dom senaste dagarna att jag sover mig genom nattpumpningen också, inte bra. Det blir ingen flytt till ny sal än, nattpersonalen hade tyckt att han inte verkat helt nöjd under natten så därför vill dom behålla honom ett tag till, inte mig emot, men läkaren sa att om det kommer nån bebis som behöver intensivvård så är han den första att lämna salen, men än så länge verkar det lugnt, tack och lov!

Vi har tvättat, vägt och mätt idag så nu är han *trumvirvel*

36 cm lång

väger 1280 gram

och har ett huvudomfång på 26 cm

Mammas stora kille!!!

Sen satt jag och matade honom i famnen, så underbart, kunde ju inte låta bli så det blev även en del nynnande och sjungande. Repertoaren vart rätt bred, dom som känner mig vet att jag är lite av en vandrande jukebox.

Sov lilla Totte, Videvisan, Ett gammalt fult och elakt troll, Trollkarlen från Indialand, Blåsippan, Madrassen i tamburen, Underbart är kort, Bedårande sommarvals m.m

Sen bäddade vi ner vår sötnos och sa God Natt 

Varje helg då mina föräldrar är här så är det veckohandling på söndagar, vi har tillgång till bil och har därför lättare att storhandla. Det som har vart drygt är att man inte har nån aning om hur mycket man ska handla varje gång, för man vet aldrig hur länge till man blir här, i början var det iofs rätt självklart, vi kommer vara här i minst 10 veckor, nu börjar dom veckorna ta slut. Jamie vart 8 veckor igår och snacket om att byta sal och Sunderbyn gör att det känns som att det bara är en tidsfråga, själv gissar jag på månaden ut, observera gissar!

Jag pallrade mig iaf upp till åtta-matningen, segt som fasikens, men vad gör man inte. Dom började ju påpeka att man kan hålla i honom kortare stunder i helgen, men jag har inte repat mig mod än att bara ta upp honom och stå bredvid sängen. Göran provade att sitta i kängurustolen och mata honom liggandes på armen igår, det hade väl vart lite svajigt i matningen, men tydligen hade det gått bra på kvällen då min pappa satt med honom. Det ser lite annorlunda ut att sitta med honom i famnen, det känns som en "riktig" bebis då, tidigare var det så bråkigt med slangar och allt men nu är det ju hur lätt som helst egentligen att bara ta upp honom. 

På kvällen vart det i vanlig ordning att tvätta, imorgon däremot så är det dags för vägning och mätning, spännande att se om lillhjärtat har växt nåt.

Pappamys!

Detta är bodyn han fick av min moster och Leffe,

liiite stor än men han växer snart i den!  

Den här dagen hade min mamma planerat, förmiddagen skulle hon och jag sköta Jamie och pappa å Göran fick hitta på nåt annat, sen på kvällen då det var melodifestivalen skulle dom ta över. Tanken var att jag, mamma och Helena skulle ha lördagsmys med popcorn och melodifestivalstittande. 

Sagt och gjort, vi tog dagpasset. Sköterskan som jobbade tyckte att det är bra om vi har nåt rutinschema hur och när vi ska vara däruppe, så hon planerade att vi ska va däruppe klockan åtta på morgonen (zzzz) mata, fixa och sedan även mata klockan tio. Sen har vi egentid fram till klockan 14 då det är nästa matning och sedan vara där och fixa tills middagsdags för att sen igen komma upp klockan 19 och tvätta, väga för att sen igen mata. Göran tycker det är en ohelig tid att vakna på, jag måste ju hålla med är ingen morgonmänniska, och JA JAG VET, vi kommer ha det mycket "värre" när vi kommer hem med honom, men då är det hans mat och sovklocka som gäller, inte sjukhusets varannan-timme-ska-han-ha-mat-policy. Vi matade honom vid tio, tog egentid, drog iväg på Teg och köpte pizza på Robertos, tydligen stans godaste pizzor, sen tillbaka och fortsätta sköta 14, 16, 18, 19 tvättning sen vid 20 satte sig min pappa med honom i kängurustolen och hade morfar och bebismys. 

Samtidigt med kängurusittningen så satt jag, mamma och Helena i dagrummet och myste med popcorn, te och melodifestivalen, härligt det där med att kunna koppla bort en stund och bara vara.

Mysigt med morfar, gammal bild bara, Jamie hade fortfarande respirator här.  

Denna kväll fick Jamie bada för första gången! Det var sköterskan som tyckte vi skulle prova på det, jag nervös som vanligt, är alltid nervös när det blir nya saker på gång, inte så konstigt kanske.

Innan vi fått av han kläder och blöja hann han bli på riktigt dåligt humör, riktigt jäkla ond åt oss och låg där och grinade sitt svaga tysta grin, men så fort han kom i vattnet vart han hur lugn som helst. Sköterskan höll och badade, jag höll ett stenhårt grepp om syrgastuben och Göran fick fixa allt runtomkring och fota. Dock glömde vi bort att väga honom, det är alltid nåt man glömmer varje gång det är tvättningsdags.

Dom pyssliga sköterskorna fotar och gör fina bilder att hänga upp bredvid skötplatsen.

Lite blå här, men läget är under kontroll!

Pappa fotar, mamma håller ett kramaktigt tag i tuben

Han var vaken, men tyckte det var så skönt att han blundade nästan hela tiden

Strax efter badningen kom mina föräldrar, det är därför bloggen blir lidande på helgerna, jag tar mig tid att umgås med dom så måndagen innebär massa uppdaterande.

Jag har ju nämnt tidigare att som småförälder så blir det mycket skitsnack, därför bjuder jag på lite mera igen..hehe!

Dom gav Jamie mer urindrivande medicin idag, precis som jag gissade så tycker läkarna att han går upp för mycket i vikt, sagt och gjort, vi bytte på honom innan dom gav medicin och det resulterade i en lagom dos av både det ena och det andra. Efter lunchen skulle jag sitta med honom i känguru, hur mysigt som helst, jag hade till och med bjudit upp Helena att sitta och snacka skit men råkade somna, sorry! Strax innan fyra så är det dags för mat igen, men sköterskan ville kolla om det hade gett nåt resultat i blöjan, hon kollade in lite snabbt och konstaterade att det åter igen kommit både det ena och det andra. Han fick hoppa tillbaka i sin säng och så började jag byta på honom...

...ja..först var det bara normalt, torka rent, det kom lite mer av nr 2, torka lite mer, kom lite till, NU är han klar, börjar försöka städa undan runt om, nej vänta, det kommer mer och mer..och MER...och...PANG!

Han stökade ner hela bädden och sängen, tur att man inte stod i skottlinjeln och eftersom han beter sig som anden i Lotto reklamen så bjuder han på extra..igen..av allt..skitsnack och ännu mera skitsnack.

Jag har bildbevis på hela spektaklet, så vid nästa blöjbyte, varsågod Göran, din tur!

Den lugna söta Jamie,

ibland även en tickande 

bomb bestående av bajs